Var rädd om livet....

I helgen har en väninna till mig krockat med en älg. Pang sa det och älgen satt i rutan....en älg kommer ut på vägen helt utan förvarning och den är stor när den kommer...hur sakta man än kör så kan man inte alltid undvika det oundvikliga...

När jag hade varit på ultraljud när jag väntade Hanna och var nästan ända upp i Torup så gick där en älg på vänstersidan om vägen...jag bromsade för jag tänkte den kommer säkert ut...det var precis snorhalt ute....och mycket riktigt, den kom...den ramlade dessutom på vägen, och riktigt skjutsades upp på taket på en Peogeot 205a, ni vet en sån där miniliten bil och kom flygandes i luften MOT mig! Jag hade ju redan bromsat så jag hann stanna innan älgen till slut faktiskt kom på fötter och gav sig iväg...när jag stannade bakom den där lilla bilen som totalpangstannade på vägen och satte på varningsljusen, då tänkte jag och jag kommer aldrig att glömma den känslan, vad gör jag om människan därframme är död? I nästa sekund gick människan helt oskadd rakt ut på nissastigen i värsta rusningstrafiken....

Nu sitter jag här och försöker minnas vad som hände sen...jo vi ringde polisen det minns jag och jag fick uppge vart vi var, vad som hade hänt och hur skadad älgen var....sen fick vi vänta...kändes som en evighet...jag stod och pratade med en tjej i morotsrött hår kommer jag ihåg tydligt...väldigt tydligt. Tanten som hade krockat stod och pratade med en tjej från Tidaholmsanstalten, hon var väldigt chockad och sa hela tiden jag trodde jag skulle hinna förbi....När polisen sen kom så fick vi alla uppge vår version av vad som hade hänt och sen kom älgjägarna långt om länge oxå....dom hade fått leta halva natten efter älgen som trots brutet ben hade gett sig iväg långt långt iväg...

Ja och så körde man ju hem...när min dåvarande sambo kom hem nån timma senare hade han passerat olycksplatsen och konstaterade att LEVDE verkligen människan i den bilen? Långt långt efteråt körde jag inte i mörker, trots att olyckan faktiskt hände i dagsljus...och när jag körde eller åkte, så såg jag älgar precis överallt! Det var hemskt att ha varit med om det och man inser hur fort det kan gå! Detta är ju ändå 10 år sen och fortfarande ryser jag när jag tänker på det...

Förra sommaren krockade en annan väninna till mig oxå med en älg, på samma väg....hon var på väg ner från Stockholm och skulle nu *bara* den sista biten hem till Laholm, hon ringde mig runt klockan åtta på kvällen, vi pratade en stund om att vi skulle ses, en kvart senare small det....Bilen blev totalkvaddad och hon själv klev ur bilen med lite småskråmor, men med ett ärr i själen för lång tid framöver...

Livet kan ta slut, fortare än man anar! När en människa man tycker om har änglavakt så blir man väldigt berörd och samtidigt väldigt väldigt glad! Men man inser ju själv oxå hur skört livet är, ett ögonblicksverk och livet tar slut! Eller förändras för alltid....

Var rädd om livet, krama varandra och älska varandra, imorrn kan det vara försent...

Fick förrästen en fråga hur det hade gått med räven och jag kan säga den lever ännu men den for ut framför bilen idag när jag körde hem från grannen i eftermiddags, och nu hann jag se den och svaret är nej, den är inte kry! Så vi ska försöka förkorta dess lidande så fort det bara går....I denna snön lever den inget roligt liv alls...