Tänk vad tiden går....

liten blir stor....det känns lite som igår vi hämtade hem den här lilla damen, allas vår Chocolate Mint. Det har varit ett roligt år, just nu är damen i en trotsålder som heter duga, jag kan själv! Jag vet preciiiis hur jag ska valla kossorna, trots att min mamma säger du får inte ens gå in i hagen! Vaddå? Inte gå in i hagen? Jag är ju en vallhund hälsar hon...att korna blir vansinniga och har stora horn...det spelar inte så stor roll! Och får man inte valla korna så kan man slänga sig iväg till hönshuset. Men dom tanterna är så ilskna så dom vågar jag inte gå nära....fåren är bättre, där får jag vara med mamma och ja mamma säger att därnere sköter jag mig! Fint dessutom!

I flera veckor nu har den andra tanten i huset varit konvalecent, vilket dessutom innebär att jag har inte fått leka med henne, inte fått busa och hon vill inte ens springa rundor med mig på promenaderna. Vad händer? Jo mamma tar oss i koppel! Nu däremot börjar tanten bli bra igen så då ska det väl bli ordning på torpet!

Som sagt ett härlig år, ett fartfyllt år där vi plötsligt har fått en vakthund i huset, för mig som är lite mörkrädd så är ju det rätt skönt måste jag tillstå....ingenting passerar hennes öron på nätterna utan att hon talar om det!

Vi önskar syskonen en jättehärlig födelsedag och säger håll till godo med bilderna från småttingtiden...