Överst idag får Hanna stå med bästa kompisen Lovisa....Mias häst Lovisa som Hanna får sköta om och rida på precis hur ofta hon vill! En underbar häst som redan har skänkt Hanna mycket glädje! vilken ras hon är? Fjording såklart.....
I helgen har det blivit en hel del träning. Dels ett viltspår för Mint. Att spåra med hund är nåt jag alltid har tyckt var väldigt roligt, det började med att jag gick spår tillsammans med min fd svärmor på nån tävling som vi hade nere i malmö och fortsatte sen när jag skulle utbilda min hund till eftersökshund men det fanns inga såna kurser? med hjälp av min mors farbror på telefon och den nystartade IPOgruppen nere i Malmö så började vi iaf....och tanken var ju att hunden skulle kunna gå över stock och sten och klara diverse hinder på vägen, vara uthållig, jobba i bra tempo och kunna gå ett praktiskt eftersök helt enkelt. Det var många och långa timmar jag la på att lära mig allt som fanns om spårning men sen ett tu tre så insåg man ju att hunden kan ju egentligen spåra, hur jag försökte lura honom att misslyckas så gick det inte. han var en fenomenal spårhund, min Tim. Alla hundar kan spåra. Hur jag vet det? Jo hunden härstammar från vargen och frågan är hur vargen hittar mat? Jo genom sin näsa....och hunden har alltid näsan på, det är bara frågan hur jag som förare lotsar hunden att använda den, hur jag lär hunden att saker och ting är upplagda. Många spårhundsägare skriker så fort som möter en svampplockare i skogen......du har gått i mitt spår! Se det som en utmaning istället....klart hunden klarar det, det är jag som förare som i mitt inre inte klarar att nån har sprungit i mitt spår....om jag vädrar osäkerhet och börjar pumpa adrenalin så signalerar jag till hunden det här är hemskt! Jag gör därför så tidigt att jag faktiskt utsätter mina hundar för diverse svårigheter i spåret. Dom ska klara det och dom gör det oftast oxå. Sen kan vissa hundraser vara avlade på annat syfte än att spåra, så vissa hundar har mindre intresse för att spåra, men spåra det kan alla....
Jag gick en gång en spårkurs, jag har gått ett par spårkurser men just denna minns jag särskilt, där ledaren sa till oss att inte göra saker så svårt, hunden kan naturligt spåra, det är oftast vi människor som funderar så mycket...och så sa han nåt mera, om människor tränade lika mycket spår som fritt följ, tänk vilka spårhundar vi hade haft! Ofta är det ju så att jo jag har bestämt mig för att spåra, men tänker jag på vad det är jag lär hunden? Tänker jag lika mycket när det gäller att spåra som att stå på lydnadsplan och traggla? Väldigt sällan gör vi det? Sen blir vi sura för att inte hunden går ut i vinklarna, inte är noggrann, hellre går på färskvilt på tävling osv.....om jag hela tiden visar hunden rätt väg när den trallar iväg, vad lär jag hunden?
Igår fick alltså Mint gå ett spår som var ungefär 300 meter långt, det låg i öppen terräng, alltså på en äng, och fick ligga ett par timmar. På några ställen gjorde jag härvor av spår där jag gick runt likt ett garnnystan, en idé Anna gett mig och gjorde återgångar och vände gick tillbaka en bit vid sidan om och grejade. Mint var ute en enda gång och doftade i en återgång, ingen härva utan i en helt enkelt återgång där det var ett så att säga enkelt spår rakt ut och rakt tillbaka, där var hon ute och kikade stannade och tittade rakt ut i terrängen att ungefär här var det ju inget mera, sen vände hon och gick tillbaka. Jag hade lagt spåret med en vinkel över stengärdsgården, där stannade hon och kikade, ska jag verkligen upp där? men knatade på och över och ner i det höga gräset bakom. Inga problem!
Efter spåret var det lydnad på programmet. Om jag tänker tillbaka på mina hundar och dom kurser jag har gått med dom, så skiljer sig hundträningen idag en del mot när jag började. Då gick man på led och man gjorde allting likadant. Man gick som en hösäck, man tänkte sällan på kroppsspråket och man var inte heller särskilt glad där man gick. Jo glad kanske man var men det var mycket att få hunden att göra som jag ville för att den så att säga inte skulle våga annat. jag skulle vara ledare över hunden och visa den vem som bestämde....
Numera är min träning så milsvid ifrån det jag då lärde mig att det finns inte några som helst paralleller. Numera pratar man om baklängeskedjning, delmoment, man lär hunden att gå fot genom att använda hela sin kropp men jag har ändå lärt mig sträcka på mig och använder bland annat skuggor när jag tränar. Då kan jag ha tävlingsposition och ändå ha full koll på vad hunden gör. Vem hade kommit på att använda speglar och skuggor på 80-talet? ingen tror jag.....Att se hur hunden utvecklas och att den tycker det är roligt det vi gör är helt fantastiskt!
Nu börjar iaf Mint bli klar för lydnadsklass I, vi ska träna platsliggning inomhus lite för att få till exakt position bara, nåt man väl aldrig gjorde då heller när vi började? Då la vi hunden, gick ifrån den och gud nåde den hund som reste sig! En spann med vatten vet jag att nån berättade att dom fick slänga på sina hundar på en kurs nån gång, inte jag dock. Allt för att skrämma hunden till att ligga...nu klickar vi och shapar in rätt liggposition för att få en exakt position för tävling, med förväntan på momentet istället för skrämsel.....
Därav alla mina böcker. Jag älskar att läsa nya böcker, läsa om nya teorier eller gå nya kurser. Om man en gång lär sig men inte utvecklas då stannar man där vi var på 80-talet. man försöker jobba sig framåt men fastnar i nåt halvdant. Helt enkelt för att man måste uppfinna hjulet en gång till. Vill man komma nånstans måste man hela tiden vara med i tiden och utveckla sig själv, hundarna är individer, det som funkar på en kanske inte funkar på en annan? Just nu är där 37 böcker i hyllan, sist jag räknade tror jag det var 29, sambon frågade mig har du läst alla dom?????Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa och vissa av dom flera gånger!
Sen kan man vara teoretiker och läsa sig till saker men inte kunna omsätta det i praktiken och det är väl där folk med mer erfarenhet och kurser kommer in. Att komma på själv och filura ut hur jag ska göra är väl inte alltid heller så lätt? Att gå över från det gamla till det nya ska gudarna veta var inte heller så lätt. Att helt byta metod och tankesätt, man kom en bit och var glad och sprallig, men många gånger såg nog mer hunden mig som en pajas än en som var nåt att lyssna på? jag hade hunnit en bit på vägen, men sen tog det stopp. Därifrån till alla kedjor, till att belöna rätt sätt och lära in detaljer....
Slutlärda blir vi aldrig nånsin, ingen människa är det, och jag kan känna att det är glädjen med att träna min hund! Mint är en underbar liten hund att träna lydnad med, så sent som förra helgen fick jag en fråga om Bordercollie är en genväg i lydnaden. Vad svarar man på det? Tja, vissa hundar har den där naturliga kontakten i sig, det gör dom helt underbara att jobba med, en border är dessutom vansinnigt smart, men om jag hade lagt upp min träning som blaha, hur många tror att hunden hade lyckats på plan då? Att tänka igenom sin egen träning, att lägga upp träningen utefter den egna hunden, verkligen träna på det inte hunden kan och träna in dom detaljer som hunden inte kan, det är nog så svårt vilken ras man än har. Men det är ju det som är drivkraften, hade vi inte haft nåt att jobba för eller mot, då hade vi nog många gånger tappat lusten att träna oxå, det är ju det vi jobbar mot! Jag gör det iaf.
Nu ikväll har jag gått samma spår med Chili som Mint gick igår, nu var det ett dygn gammalt Där ser man oxå en stor skillnad på spårtekniken, Mint går ner med näsan hela tiden, Chili går upp och hämtar emellanåt och sen går hon ner igen. Börjar hon däremot gå snabbare med näsan uppe då vet jag att hon går på färskt vilt....men spåret ikväll gick finemang, hon tog sig igenom trasslorna, det första trasslet gick hon ut en vända i, sen det andra brydde hon sig inte om. Muren slängde hon sig uppför, men så är hon oxå tränad på mycket naturliga hinder såsom murar och stockar....nu lär båda hundarna vara trötta och möra i skallen...dom fick förutom en rejäl träning idag en dubbel runda, jag slog ihop två mindre rundor till en och gick en långtur....
Ha en skön kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar