ja så var denna dagen äntligen till ända. En dag som började redan halv fem imorse med att vi gick upp, gubben kom hem, vi åt lite frukost och sen lastade vi fåren. Fem i sex kom slaktbilen och vi fick lastat på utan några som helst problem, det gick helt lugnt till och jag gick med fåren in i bilen för att kunna stänga lugnt och stilla och sen skrev vi på papprena, han for i väg och vi gick och la oss igen.
När jag sen vaknade så kände jag mig som om jag blivit överkörd av en stor ångvält....vi åkte till Mia och fikade och jag tänkte det går över....men jag tror alla vårens känslor med alla döda lamm, alla tårar jag borde fällt i våras och alla känslor som borde kommit ut, all hopplöshet jag kände då och all ilska över folk som hade åsikter om att fåren tog så mycket tid när man själv stod mitt i och kände en hopplöshet och den ständiga frågan varför? Varför blev det så? Det har vi fått svar på och inga oklarheter alls finns runt allt som hände men det var mycket som hände på en gång och har man djur måste man ta ansvar, oavsett hur jobbigt det än är, oavsett hur mycket tid det än tar.
Nu kom alla känslorna ut och jag har gråtit mig igenom kvällen, det har varit en kväll där jag inte ens tog mig samman för att åka på kurs, har suttit rakt upp och ner. Att skicka sina flasklamm till slakt...ja flasklamm är söta men det har oxå sin baksida, ett av dom är att en dag åker dom...och man känner sig som en idiot när man skickar dom man har matat timme in och timme ut med flaska....det är tungt och väldigt väldigt jobbigt. Känslorna måste få lov att komma ut.
Ikväll satt jag i hagen med lille Malte och tittade på en liten harunge som sprang och lekte i hagen, den vackraste syn man kan tänka sig ett nytt litet liv som har börjat spira, glädjen i dom benen gick inte att ta miste på!
Var tacksam för det du har, njut av varenda sekund du kan och respektera dina medmänniskor, livet kommer inte tillbaka och vi måste alla ta till vara på just vårt liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar