Tidernas löjligaste vår....

Bryt ihop eller bit ihop? Ja den här vårvintern den skulle man kunna göra bådadera över.....jag tror aaaaldrig jag har vari tmed om så mycket elände på en gång! Under en sammanhängande period...när man tror att det är lugnt på fronten så kommer nästa...och nästa...och nästa....heeela tiden är det nånting!

Alla ni som har följt bloggen vet ju att vi har alltifrån att jaga kor till att samla ihop själen och avliva lamm till att avmaska tackor till att vara sjuka i långa perioder både jag och hanna och nu senast så har vi i kölvattnet av leverflundrorna tackor som inte har mjölk längre....började med att två av lammen, dom äldsta dessutom som nu är två månader gamla började se rangliga ut och jag kände dom växer ju dåligt? Kände kanske har tackan haft nån brist? Sen när man då börjar observera dom så insåg jag att ingen av tackorna verkar dia sina lamm längre förutom den stora texeltackan Lina? Eller alla och alla, två av tackorna som har diat ordentligt gör det inte längre, inte överhuvudtaget? Därav då vår ledartacka som förra året hade lamm stora som kalvar när vi släppte på betet.....nu har hon en pytteytte pojke och en lite större men ack så ranglig liten tjej? Jaha, vad göra? E-vitamin och selen och lite mjölkersättning men problemet är att ingen av dom två vill ha mjölken...dom slabbar mest. Dom andra två lammen däremot äter gäääärna mjölkersättning så där kan man då förutom att det är jäkligt jobbigt med många flaskisar blåsa fara över. Men dom här två har nu börjat få lammpellets, dom ska få det morgon och kväll och nu är tacklammet lite starkare och piggare och bagglammet säger förvisso ingenting men verkar oxå piggare. Hoppas och håller alla tummar tassar och tår att han börjar växa nu oxå!

Sen var räven här häromkvällen! När jag skulle släppa in hönsen fattades det två...och jag är egentligen inte hundra på att det är räven men höken lämnade ju en jättehög med fjädrar efter sig och här är inte en fjäder...när det har hänt vet jag däremot inte för den dagen det hände stod dörrarna öppna katten var ute, hundarna stod i hundgården och jag var ute och tränade i olika omgångar med hundarna dessutom ,visslade och la spår, vi var uppe hos grannen och planterade blommor och pratade och grejade jag och Hanna så när han var här har jag som sagt inte en susning om...har lagt bete i fällan vi fått låna och hoppas att han kliver i den....

Ja och så har jag blivit sjuk igen och ja jag kunde konstatera idag att jag hade såna planer för Chili och hennes träning efter jul, jag såg så fram emot att börja få igång henne på riktigt så att säga, hade WT inplanerade. Först kom snön så vi inte kunde träna.....och mina förkylningar och min hosta och gud vet allt...sen kom ett löp...sen kom en skendräktighet och igår packade jag bilen och kände att ÄNTLIGEN ska jag upp till Birgitta och få en spark i häcken framåt! Vad händer? Jo igårkväll fick jag 39 graders feber och har soooovit mig igenom en stor del av dagen idag!

Man känner ju emellanåt att man nästan är ett skämt, lever i ett skämt, ska det fortsätta såhär???? Jag som annars inte är alls av det gnälliga slaget känner att jag numera stäääändigt enkom gnäller???? Känns lite som matadoren i Ferdinand som sliter sitt hår när det inte alls blir som han tänkt sig???

Jag har bara en fråga, VAR stänger man AV allt elände???????