När livet slocknar....

det är inte alltid det är så jätteroligt att ha djur, det finns en baksida med allt och när någon blir sjuk eller på nåt annat sätt förolyckas det är då man frågar sig varför man håller på med det här. Alla lamningarna har ju gått bra, dom två lammen vi fick först förra måndan har fortfarande inte mjölk hos sin mamma men jag har löst det med en lammbar och nu funkar det iaf hyfsat så jag slipper springa därnere som en tätting. Glad och förnöjd blir man. Häromdagen när jag kom ner så gick ett av lammen med ett bakben uppdraget och jag kände NEJ han har brutit benet! In i boxen och drog lite i benet och han hade antagligen bara legat illa för efter en halv minuts masserande gick han på benet igen.

I morse var det ett annat lamm som gick på samma sätt och jag skrattade lite och sa inte du oxå....så jag gick in i boxen och fick den där kalla känslan i magen när jag insåg att här var inte ligga illa utan här var brutet! Helt av! Det är ju lätt hänt när dom springer och leker och stojar och detta lammet var ett av dom absolut minsta men ändå...vad göra...ja en snabb överläggning med mig själv var ju att det lär aldrig bli läkt ordentligt och veterinären gör ingenting, det är inget liv för ett lamm att hoppa på tre ben och ont måste det göra....i det läget är det bita ihop och vara iskall som gäller men när man då står där och har släckt ett liv, tårarna forsar och man nästan kräks, ja då är man inte lika tuff...det är då man undrar varför man håller på med detta...det är inget man nånsin lär sig, inte jag iaf...

Men men...livet får gå vidare och i efterhand är det ju rätt beslut. Man ska aldrig låta ett djur lida längre än nödvändigt. Aldrig. Nånstans där måste man sätta sig själv åt sidan och göra det som är rätt...

Ikväll sen har vi börjat tapetsera Hannas rum, jag log för mig själv när jag kom in efter att ha matat djuren när Mattias och Hanna höll på på Hannas rum, dom pratar, dom skojar och har allmänt jättetrevligt när dom håller på och jobbar ihop dom två. Det märks såå tydligt att dom tycker om varandra och det är så härligt att höra Hanna kvittra ikapp med solen när hon får göra nåt ihop med sin Tias som hon kallar honom.

Nu ropar däremot sängen, imorrn är en ny dag och det är alldeles säkert en bra dag!