minus 12 grader ute...det är lite i kyligaste laget för mig! Nere i byn var det minus 17...det är ju då å andra sidan ännu kallare...snön ligger kvar och det är rätt skönt att det inte slaskar, men allting just när det är såå kallt blir så mycket jobbigare eftersom det både fryser och är halt som snor på en hönsnäbb...nu kör jag motsols när jag ska till byn, upp till husalt och vanliga vägen hem, jag kommer inte upp för backarna annars...
Förra veckan var en rätt hektisk vecka med både larmpassning, kattungefödsel och massor av jobb. Minst sagt lite hektiskt....men vi satt där när första kattungen föddes jag och Hanna, vi passade grannens katthona, och det är ju alltid lika vackert att se när nåt nytt föds till världen och allt gick bara fint, kattmamman är en enormt duktig kattmamma och inte var det första gången heller...jättehärligt.
Mint gör framsteg härhemma varje dag känner jag. Idag fick hon ha koppel på när vi var ute och gick, hon har inte haft det så mycket innan och det gick över förväntan måste jag säga. Jag tränar signaler, kallar in och leker lite, växlar med godis och håller kontakt, häromdagen var jag ute och lekte indian i skogen, smög i min egen takt utan att säga nåt, bytte riktning och vände om och gick på andra hållet så att hundarna lär sig hålla kontakt med mig. Chili vet ju redan det där men jag vill att även Mint ska hålla koll på mig och inte förlita sig på Chili. Allting går jättebra och Mint är en fantastisk liten hund måste jag säga, hon är enormt trevlig och dom sista morgnarna innan vi stiger upp har vi morgonmys när vi ligger och kliar magen och gosar i sängen. Hur go som helst.
Idag har jag påbörjat samlandet av mig själv för det där vi bävar för som djurägare. Det där allra sista samtalet som är så jobbigt. Förra våren när Findus blev dålig trodde jag aldrig att han skulle klara sommaren men sommaren kom den gick han var piggelin och var ute mycket och sen kom hösten, vi fick reda på av veterinären att han gått i regression och att han mådde i princip bra. Hösten har passerat och efter jul här har jag märkt hur han kissar lite mera, han vill inte gå ut lika ofta och ja han är pigg och med men man märker att det har skett en förändring igen. Idag kände jag att ska jag ringa idag, imorrn, borde jag ha ringt igår? Vi har gått igenom mängder tillsammans jag och Findus, han har levt vid min sida i 12 år som en ständig kompis och därför är detta hur jobbigt som helst men nånstans vet man ju att man måste...så idag satt jag där med telefonen i handen och funderade ska jag ringa Helsingborg eller vart ska jag ringa? Kände att han är inte dålig direkt bara att jag känner i magen att nåt inte står helt rätt till.... Då som skjuten ur en kanon kommer katten och vill gå ut? gick en runda och jag tänkte han kommer väl in om en kortis igen men han gick en tur sen kom han in bara för att efter en liten stund vilja gå ut igen? Var ute en lång tur och kom sen in, rörde inte vattenskålen utan gick in i rummet och la sig efter att då plötsligt har velat vara ute i stort sett hela förmiddagen. Så, luren la jag ner igen och så får vi se vad som händer, vi får ta det timme för timme, dag för dag. Just hans diabetes gör ju att man har honom under ständig koll...jag är glad för varje timme, för varje minut jag får behålla honom, jag vill verkligen slippa gå den där sista biten...iaf inte just idag....
Ha en skön vecka allihopa!
Ta hand om varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar