åt att varje dag få vakna i min dröm. Gläds åt att se solen lysa från en klarblå himmel, glad för varje dag jag får vara frisk och glad åt varje dag jag kan göra det jag vill i min egen takt. Gläds åt att få spendera min tid som jag vill och gläds åt att ha ett liv med goda vänner, en hobby att ägna mig åt och att ha fått en andra chans i livet.
Satt och lyssnade på radion imorse om det där att få barn, hur det förväntas att man helst både ska hinna allt man gjorde tidigare och dessutom vara den perfekta modern. Livet förändras radikalt när man får barn men jag satt och pratade med en väninna häromdagen som höll på att få panik på all tid hon spenderade med sina barn, hon gjorde aldrig nåt själv och kände att bara en liten stund för sig själv är guld! Just det där att man till slut bara vill uuuut är nåt som många verkar känna idag när man varit mammaledig ett tag och man kan juinte helt inruta sitt liv efter barnen, man måste få lov att ha ett eget liv med egna vänner oxå! Är man inte hel som människa är man väldigt sällan hel som mor heller.
Mitt liv går oftast i 500 km i timmen, när jag för en gångs skull stannade till på Mallorca blev jag ju sjuk efteråt..men inte för en sekund skulle jag vilja spilla en stund av mitt liv på att inte vara den jag är inte suga ut all den energin som livet kan ge och den glädjen man får av att vakna varenda dag. Trots att då kroppen inte alltid vill i samma riktning så får man vara glad för den kropp man har fått, glad för den energin man får av den och sen att man har vissa dagar när hela kroppen skriker av smärta, det är nåt få andra människor får höra men som man själv får tyst samtiga till...även om irritationen över allt det där man VILL göra alltid är störst dom där dagarna...
Att då höra människor som hela tiden måste fokusera på det som är jobbigt och besvärligt, det gör mig så trött. Som inte ser solen för molnen, som inte tar chansen att leva medan dom har den, som sårar människor på vägen utan att ens fundera på hur dom uttrycker sig eller hur dom är mot sin omgivning. Som sätter sig själv främst utan att ens tänka på hur omgivningen reagerar, som hela tiden sätter nån annan i en reservfålla. Som till slut ser sina vänner och sina bekanta gå sin väg utan att förstå varför. Dom pumpar ur energi utan att ge nåt tillbaka och till slut tar orken slut, engagemanget sinar.
Man önskar man kunde ruska i dom för att få dom att se, spela in dom för att dom ska höra själv hur dom låter eller öppna ögonen för att få dom att se vad som händer. Ta till vara på morgondagen, den är din och du gör vad du vill med den!
Tjingling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar