Vilken härlig skogspromenad vi tog ikväll...

efter att ha suttit och jobbat till över nio ikväll så kände jag att nu går vi ner till tackorna, efter att vi hade jagat våra vänner djungelhönsen en stund. Hanna brukar få hjälpa mig med att ta in den sista hönan som jag kallar just djungelhönan, hon har ett tempo som en hel travhäst och är smidig som en just liten höna. Till slut fick jag iaf henne med mig in i buren...

Så tog vi kopplet och travade ner längs vägen, en bit ner satt en hare och tvättade sig, tog ett par skutt och satte sig sedan och beundrade detta ekipage som kom gåendes på vägen...lite längre ner hoppade ett rådjur in i skogen och stannade där och kikade på oss. Det är ju inte jaktsäsong nu så dom vet allt att bara jag flyttar mig en bit så är jag safe...upp för den lååååånga backen som känns i rumpan och ett par host när vi gick genom skogen för att slippa vildsvinen. Hemma hos familjen Mandorsson såg det tv-tittandes ut men Jumjum lyfte iaf på huvudet och sa hej till matte innan han fortsatte äta. Molle gav mig inte ens en blick, alltför insatt i gräsätandet. Nere i tackornas hage var det fullt bus när jag kom, dom sprang och lekte, dom är som ystra vårhästar, helt annan fart i dom nu än för några veckor sen när dom var trötta av allt diande. Nu kom dom farandes, hoppandes skuttandes, tog ett ärevarv runt höjden i hagen och tillbaka igen. Helt galna.

På vägen hem hade dimman lagt sig över ängen, ännu ett rådjur lyfte på huvudet när vi gick förbi, men detta rådjuret fortsatte sedan lugnt äta, det stod en ganska bra bit in i ängen. Det doftar så gott när man går i skogen på kvällen, det luktar friskt och gott!!!! Väl hemma fick katterna ute mat, försökte fota dom men dom såg mest ut som aliens med dom ögonen dom får i det ljuset. Chili kom ut till mig med en potatis i rummet som hon la på golvet, den slängde jag ut och tänkte den kan hönorna ta imorrn, men den högg Figaro likt en kobra när den flög ut genom dörren, den var god sa han!!!!

Nu är iaf alla deklarationer klara, det är nån eftersläntrare men ingenting jag kan göra nåt åt och då känner jag att då behöve rinte jag heller stressa med det. Sista veckan har varit som i en liten bubbla, jobba jobba jobba jobba, bara jag blir KLAR! Sen plötsligt idag är det då klart, och det är så skönt! Mötte grannen som vi inte sett på nästan ett halvår och hans syster har varit dålig, nu är hon bättre och sen läser jag i Cimas blogg att hon legat på sjukhus och så inser man själv att man stressar som ett jehu under våren, till vilken nytta eller till vems gagn? Pernilla skrev så vackert i sin blogg häromdagen så jag nästan grät att hon är rädd för att inte kroppen ska orka med, det jag kan bli rädd för är att vakna en dag och ha stressat ihjäl livet man lever och just att en dag känna att kroppen inte bär längre. Vad tjänar det till att leva i en bubbla halva året när man borde leva hela året? Det är rätt löjligt egentigen när man tänker efter...

Till sist vill jag säga GRATTIS Mia min goa vän till er förstaplacering och till förstapriset, men hörredu, det där visste vi redan innan att ni skulle ta!!! Vi har ju sett er träna ;)

Nu är vi alla trötta och belåtna, så nu säger vi godnatt!!!!