lördag 27 juni 2009

Det där är ett typiskt kvinnligt beteende....











sa sambon idag till mig. Det han refererade till var att jag satt på min vanliga helgrunda på gräshoppan och eftersom det oftast är jag som klipper så vet jag ungefär hur mycket jag klippte sist och hur mycket det är kvar i tanken om där är nåt alls och jag kör tills den stannar, sen tankar jag. Skulle inte ens fundera på att be nån annan tanka åt mig heller....men det där med att inte titta i tanken var ett typiskt kvinnligt beteende och *sen undrar ni varför det inte går*. Jojo. Frågade lite lätt om han nånsin har hört mig säga så men det där hummade han mest till.


Det är lustigt det där med manligt och kvinnligt i dagens samhälle. Vi kvinnor arbetar fortfarande efter jämställdhet och hur många gånger läser man inte i tidningen om att kvinnor har si och så lägre lön än män? vet inte hur många gånger man har hört uttrycket *vi kvinnor* som om vi vore nån slags pakt som måste hålla ihop mot manligheten. Ibland kan jag känna att det är ett väldigt lätt sätt att tvärtom gömma sig bakom en fras för att slippa ta ansvar och engagera sig själv.

Jag är ju då inte som många senaste åren fått för sig uppvuxen på landet, jag råkade ha en mormor och morfar som bodde på landet, själv är jag uppvuxen i en stor 70-talsvilla med två föräldrar som jobbade vilket då innebar att jag var mycket hos mina morföräldrar. Morfar sa alltid *försök själv*. och eftersom båda mina föräldrar jobbade till skillnad från många andras mammor, fick jag faktiskt ta vara på mig rätt bra själv oxå. Sen när hästarna kom var det liksom en självklarhet att man hjälpte till hemma, mina föräldrar la så mycket tid och pengar på både träningar, tävlingar och hästar så det var liksom inte nåt man ifrågasatte även om man ibland tyckte det var en blandning mellan pest och kolera.

Som hästtjej får man ju oxå lära sig att hugga i och ja det där att ta för sig och gå sin egen väg gjorde jag rätt tidigt och bestämde mig redan i 7an för att jag skulle läsa juristlinjen. När man är tjej och bestämmer sig tidigt för att läsa där då får man dom där konstiga ansiktsuttrycken, minns en kompis pappa som tyckte det där var vansinnigt roligt ända tills den dagen jag kom och var färdigutbildad...när man då sen skaffar barn så sa min dåvarande sambos chef när jag hade bestämt mig för att börja jobba att *det kan väl din sambo göra*. Han pratade om att vara mammaledig när sambon ville vara pappledig...Jag hade redan klargjort tidigt att jag går inte hemma i några år och är mammaledig, det har jag inte lagt ner så många års studier på. Men det där tyckte inte sambons chef, sambon sa dock att om du vill att hon ska vara ledig längre så ring du och tala om det för henne. När han sen fick reda på vad jag jobbade med så blev han både tyst och plötsligt väldigt trevlig. Tänk vad saker kan förändras kvickt!


Att däremot som när jag var på anställningsintervju första gången få frågan vad sambon gör och få till svar att *jag har oxå en sån där hemma som sköter markservicen*, det är ju lite att undra vad är en sån där??? och vilken planet hade han ramlat ner ifrån??? Ja det jobbet tog jag faktiskt inte.

Jag har alltid gillat att vara på brukshundklubben och få vara *vanlig*. Jag tycker det är jätteskönt. Där är jag Ulrica, ingen annan. Blir tagen för den jag är, inte för att jag är bra på att läsa lagparagrafer. När jag skulle ha hanna hade jag en annan väninna som skräckexempel, hon vigde hela sitt liv åt barnen, slutade med ALLA saker hon normalt gjorde och åkte knappt hemifrån. Jag kände sån där ska jag INTE bli! Just det där att som förälder inte ha ett eget liv, jag har alltid inbillat mig att en glad förälder, är en bra förälder. Följaktligen är hanna uppvuxen med att få hänga med på ALLT, hon har fått vara med på allt och har blivit en väldigt social liten dam som inte räds för att hjälpa till, jag har nog aldrig hört henne säga att hon har tråkigt, hon sysselsätter sig själv, sover vi för länge gör hon sin frukost själv och hon är inga problem att ha med sin nånstans och har aldrig varit ens som spädbarn. Hon förstår det där med att man som förälder faktiskt måste ha egen tid oxå att man inte kan finnas till hands alltid och att man måste försöka själv, när hon är sjuk är hon med mig på jobbet och hon har på hela taget samma vilja att ta för sig som jag ville när jag var barn.



Att därför sätta mig med mina långa naglar på gräsklipparen och be sambon tanka den finns inte. Det finns inte heller att sätta mig och grämas över kvinnliga löner, vill jag ha nåt så får jag väl göra nåt åt det eller finna mig i att jag sitter där och gräms över mig själv. Man gör ju val i livet och man måste inte vara mjäkig och rädd för att göra saker bara för att man råkar vara kvinna. Jag tvättar min bil själv, jag klipper gräset, hatar däremot att spika och skriker högt om jag ser en orm. Men byta lampor, byta proppar och tömma ströbäddar det gör jag gärna och det finns väl ingen trötthet som är så skön som den när man har gjort nåt så att hela kroppen är trött. Jag kör min bil till både besiktningen och verkstan själv, jag tycker det är roligt att måla och jag kan tycka det är en härlig känsla att få lite jord under dom där långa naglarna. Skulle sambon ge sig på att gräva i mina rabatter vet jag faktiskt en som skulle titta svart på honom...jag tycker om att göra saker själv, att få saker ur händerna, att känna att jag kan om jag bara vill och det ger en enorm feedback dessutom för självkänslan, det där att kunna säga *jag kan själv!!!!*. !!!!


Nu ikväll har jag suttit på trappan medan Hanna nattade fåren och zippat på ett glas vitt vin tillsammans med Mozart som poserade villigt för kameran när han snurrade rundor på gruset på parkeringen. Satt och lyssnade på tystnaden och njöt av lugnet, såg solen gå ner och bilda en röd himmel bakom träden och hörde hönornas belåtna kurranden inne i buren där dom krupit in för natten, dom trivs av nån anledning väldigt bra i kaninburen, dom är ju förvisso små ännu men iaf. Det luktar så gott om sommaren och gräsmattan är så fin när den är nyklippt. Blommorna blommar i alla rabatter och pelargonerna slår ut en efter en. Ja är det inte att bo i paradiset att bo här, då vet jag inte vart paradiset ligger, men det här är iaf vårt lilla paradis!

Avslutar med bilder på vår nye tupp och på Mozart, Gandalf och våra fina kalvar!!!
och sist men inte minst, tvärtom!!! Mia och Zkryta har gjort det igen och tagit sitt andra förstapris i lydnadsklass I , GRATTIS mina vänner!!! Nu e det bara ett kvar!!!!

4 kommentarer:

  1. Så fina kalvar:) den rasen är ljuvlig.
    Jadu precis likadant hänger och alltid våra 2 töser hängt med. Vår 21åring är otroligt duktigt med sin bil och kör både traktor och är med och bygger hus etc ja hon röjer precis lika mkt som sin kille som är snickare och jag e sååå glad över att hon fått vara med oss iallt.
    Vi tjejer här hemma är både intresserade av smink,kläder osv men är rediga med de fysiska arbetet i skitkläder;)
    Ja ni verkar bo väldigt fint och min dröm var att ha en gård och visst är det underbart att nått dit?!

    Sov såå gott

    SvaraRadera
  2. Hej hej...
    tackar för vårt grattis,det värmer tjejen.
    Å du KVINNOR KAN hehe
    Många kramar från oss

    SvaraRadera
  3. TACK för hälsning o grattis!
    ni har fullt upp ser jag! jag håller med, visst kan vi bra själva ;) men jag måste erkänna att jag maskar ibland o låter mannen här hemma göra vissa saker som e tråkiga... hi,hi
    Ha d gott i värmen!! vi var på stranden för första gången idag med alice, hon gick rakt ut i have med lite hjälp!
    KRAM KRAM
    Helena

    SvaraRadera
  4. Hej Världens bästa Ullis! vad glad jag blir att jag fann dig igen ;-)

    Kram Mia

    SvaraRadera