Allmänt trist och tråkigt

när jag är såhär nere och däven så länge så blir jag frustrerad. Frustrerad över att inte kunna fungera som vanligt Det stör mig oerhört. Bara det att rösten inte hänger med, jag låter som en väsande kobra är nåt jag kan störa sönder mig på. Har suttit här en halvtimma nu och funderat på om jag ska gå ut och börja köra ruta med Chili men jag orkar helt enkelt inte. Sökträningen idag gick i stöpet, jag kände mig som en urvriden disktrasa a la rent hus när jag körde hem från stan idag.

Nåväl, det går över säger dom som vet. Och det gör det ju. Satt och läste Karins blogg här för en stund sen och kände att jag önskar jag hade haft ett uns av hennes energi, det hade liksom räckt fint åt mig. Innan jag träffade Mattias var jag aldrig hemma, jag var ständigt ute och flög och tränade nästan precis alltid på nästan precis allting. Höll kurser, gärna två per termin, lite hus-arbete och ja lite annat. Hemma kunde man inte vara....jag minns jag satt och pratade med Helena och vi pratade om att den dagen man träffar den rätte så får man väl se om man lägger det på hyllan eller vad som händer. För min del kände jag väl lite att det var nog där då. Tycker det är kul att träna men har inte den där energin som krävs för att hålla på energiskt och målinriktat och det är ju helt mitt eget val att ha det så och jag tycker det är rätt skönt. Däremot hade jag sett fram emot sökträningen och ja då blir man ju förkyld. Konstaterade att jag nog är allergisk mot storhelger, för jag blir aaaaaaaaaaaalltid sjuk då. LIkväl som man alltid var sjuk på loven när man gick i skolan. Men visst är det väl typiskt? Pratade med en på jobbet idag som skulle ha en veckas go semester och göra ingenting förra vecka och vad hände? JO hon har varit förkyld och haft bihåleinflammation. Kan man fråga sig hur kul det är? Inte alls.

Hur som helst. Tuppen var nästan inne här idag och han har varit och gått ronder i garaget idag oxå och inspekterat vad vi har därute. Jättespännande tycker han. Just det där med hönorna är nåt jag känner att det har fallit sig rätt. Kanske har jag lika liten hjärna som dom men jag älskar att stå och bara se på dom när dom går därute och kacklar förnöjt, går och plockar i mest ingenting eller den spontana jätteglädjen som kom när jag hällde ut småkycklingarnas sågspån i rabatten. Inte en hel liter utan mer en halv deciliter men den väckte sån spontan glädje hos hönorna så man kan bara förundras. Här kolla här, titta, mamma slänger spån!!!! och så detta rotande och vändande på varenda liten millimeter. Ja det är roligt att se på!Dom är otroligt charmiga!

Vi var på min favvoaffär idag oxå jag och Hanna, vi var på Citygross och handlade lite, så till kvällsmat blir det spareribs a la jensen, ska bli så gott!!! Tänkte gjort en paj och öst in i ugnen som mattias bara kunde värmt nrä han kom hem om vi skulle tränat men nu är vi ju hemma och vädret helt sagolikt så det ska bli jättegott!!!!

Jaja, jag kan inte sitta härinne och häcka, så jag går väl ut och kör lite ruta iaf då!