lördag 27 juni 2009

Det där är ett typiskt kvinnligt beteende....











sa sambon idag till mig. Det han refererade till var att jag satt på min vanliga helgrunda på gräshoppan och eftersom det oftast är jag som klipper så vet jag ungefär hur mycket jag klippte sist och hur mycket det är kvar i tanken om där är nåt alls och jag kör tills den stannar, sen tankar jag. Skulle inte ens fundera på att be nån annan tanka åt mig heller....men det där med att inte titta i tanken var ett typiskt kvinnligt beteende och *sen undrar ni varför det inte går*. Jojo. Frågade lite lätt om han nånsin har hört mig säga så men det där hummade han mest till.


Det är lustigt det där med manligt och kvinnligt i dagens samhälle. Vi kvinnor arbetar fortfarande efter jämställdhet och hur många gånger läser man inte i tidningen om att kvinnor har si och så lägre lön än män? vet inte hur många gånger man har hört uttrycket *vi kvinnor* som om vi vore nån slags pakt som måste hålla ihop mot manligheten. Ibland kan jag känna att det är ett väldigt lätt sätt att tvärtom gömma sig bakom en fras för att slippa ta ansvar och engagera sig själv.

Jag är ju då inte som många senaste åren fått för sig uppvuxen på landet, jag råkade ha en mormor och morfar som bodde på landet, själv är jag uppvuxen i en stor 70-talsvilla med två föräldrar som jobbade vilket då innebar att jag var mycket hos mina morföräldrar. Morfar sa alltid *försök själv*. och eftersom båda mina föräldrar jobbade till skillnad från många andras mammor, fick jag faktiskt ta vara på mig rätt bra själv oxå. Sen när hästarna kom var det liksom en självklarhet att man hjälpte till hemma, mina föräldrar la så mycket tid och pengar på både träningar, tävlingar och hästar så det var liksom inte nåt man ifrågasatte även om man ibland tyckte det var en blandning mellan pest och kolera.

Som hästtjej får man ju oxå lära sig att hugga i och ja det där att ta för sig och gå sin egen väg gjorde jag rätt tidigt och bestämde mig redan i 7an för att jag skulle läsa juristlinjen. När man är tjej och bestämmer sig tidigt för att läsa där då får man dom där konstiga ansiktsuttrycken, minns en kompis pappa som tyckte det där var vansinnigt roligt ända tills den dagen jag kom och var färdigutbildad...när man då sen skaffar barn så sa min dåvarande sambos chef när jag hade bestämt mig för att börja jobba att *det kan väl din sambo göra*. Han pratade om att vara mammaledig när sambon ville vara pappledig...Jag hade redan klargjort tidigt att jag går inte hemma i några år och är mammaledig, det har jag inte lagt ner så många års studier på. Men det där tyckte inte sambons chef, sambon sa dock att om du vill att hon ska vara ledig längre så ring du och tala om det för henne. När han sen fick reda på vad jag jobbade med så blev han både tyst och plötsligt väldigt trevlig. Tänk vad saker kan förändras kvickt!


Att däremot som när jag var på anställningsintervju första gången få frågan vad sambon gör och få till svar att *jag har oxå en sån där hemma som sköter markservicen*, det är ju lite att undra vad är en sån där??? och vilken planet hade han ramlat ner ifrån??? Ja det jobbet tog jag faktiskt inte.

Jag har alltid gillat att vara på brukshundklubben och få vara *vanlig*. Jag tycker det är jätteskönt. Där är jag Ulrica, ingen annan. Blir tagen för den jag är, inte för att jag är bra på att läsa lagparagrafer. När jag skulle ha hanna hade jag en annan väninna som skräckexempel, hon vigde hela sitt liv åt barnen, slutade med ALLA saker hon normalt gjorde och åkte knappt hemifrån. Jag kände sån där ska jag INTE bli! Just det där att som förälder inte ha ett eget liv, jag har alltid inbillat mig att en glad förälder, är en bra förälder. Följaktligen är hanna uppvuxen med att få hänga med på ALLT, hon har fått vara med på allt och har blivit en väldigt social liten dam som inte räds för att hjälpa till, jag har nog aldrig hört henne säga att hon har tråkigt, hon sysselsätter sig själv, sover vi för länge gör hon sin frukost själv och hon är inga problem att ha med sin nånstans och har aldrig varit ens som spädbarn. Hon förstår det där med att man som förälder faktiskt måste ha egen tid oxå att man inte kan finnas till hands alltid och att man måste försöka själv, när hon är sjuk är hon med mig på jobbet och hon har på hela taget samma vilja att ta för sig som jag ville när jag var barn.



Att därför sätta mig med mina långa naglar på gräsklipparen och be sambon tanka den finns inte. Det finns inte heller att sätta mig och grämas över kvinnliga löner, vill jag ha nåt så får jag väl göra nåt åt det eller finna mig i att jag sitter där och gräms över mig själv. Man gör ju val i livet och man måste inte vara mjäkig och rädd för att göra saker bara för att man råkar vara kvinna. Jag tvättar min bil själv, jag klipper gräset, hatar däremot att spika och skriker högt om jag ser en orm. Men byta lampor, byta proppar och tömma ströbäddar det gör jag gärna och det finns väl ingen trötthet som är så skön som den när man har gjort nåt så att hela kroppen är trött. Jag kör min bil till både besiktningen och verkstan själv, jag tycker det är roligt att måla och jag kan tycka det är en härlig känsla att få lite jord under dom där långa naglarna. Skulle sambon ge sig på att gräva i mina rabatter vet jag faktiskt en som skulle titta svart på honom...jag tycker om att göra saker själv, att få saker ur händerna, att känna att jag kan om jag bara vill och det ger en enorm feedback dessutom för självkänslan, det där att kunna säga *jag kan själv!!!!*. !!!!


Nu ikväll har jag suttit på trappan medan Hanna nattade fåren och zippat på ett glas vitt vin tillsammans med Mozart som poserade villigt för kameran när han snurrade rundor på gruset på parkeringen. Satt och lyssnade på tystnaden och njöt av lugnet, såg solen gå ner och bilda en röd himmel bakom träden och hörde hönornas belåtna kurranden inne i buren där dom krupit in för natten, dom trivs av nån anledning väldigt bra i kaninburen, dom är ju förvisso små ännu men iaf. Det luktar så gott om sommaren och gräsmattan är så fin när den är nyklippt. Blommorna blommar i alla rabatter och pelargonerna slår ut en efter en. Ja är det inte att bo i paradiset att bo här, då vet jag inte vart paradiset ligger, men det här är iaf vårt lilla paradis!

Avslutar med bilder på vår nye tupp och på Mozart, Gandalf och våra fina kalvar!!!
och sist men inte minst, tvärtom!!! Mia och Zkryta har gjort det igen och tagit sitt andra förstapris i lydnadsklass I , GRATTIS mina vänner!!! Nu e det bara ett kvar!!!!

fredag 26 juni 2009

Fredag äntligen!


och visst är det väl härligt??? Jag kan inte säga att jag har gjort många knop denna veckan, har känt mig risig hela veckan och så himla trött! Min mage sa ifrån idag oxå så jag får väl tacka mig själv att jag för en gångs skull faktiskt har tagit det lugnt, den mår inte väl av att ha en infektion i kroppen alltför länge den heller.

Hur som helst, det verkar ha lossnat nu äntligen. Att sommarförkylningar ska behöva ta sån tid...

Idag på förmiddagen kom Anna och hämtade sina små svartkycklingar och så lämnade hon av vår stilige nye tupp. Jag tror faktiskt Mattias blev lite förtjust i honom eller är det för att manliga invånare på den här gården hela tiden verkar vara färre än vi kvinnliga??? Nej jag tror Mattias gillar honom! Jag blev överförtjust, han är en stilig herre om än väldigt bestämd! Vi satt igår och pratade, jag var ju inne på hus i Markaryd när vi tittade hus, mycket för att man fick väldigt mycket mera för pengarna där men Mattias sa igår att han är väldigt glad att vi hamnade där vi gjorde för han trivs så himla bra häruppe och jag kan inte mer än instämma och ja vi gläds över vår lilla djurflock oxå, den skänker både glädje och harmoni!!!

Sen i eftermiddag ville hanna ner till flammabadet så jag och hon tog en tur ditner medan gubben min sov klart...och gissa vem som ser ut som ett stoppljus ikväll? Tur man inte bor mitt i en vägkorsning för då hade det blivit trafikstockning...Hemskt är det och jag är tacksam att jag inte sover på den sidan...ajajaj....

Men ikväll har jag gjort nåt väldigt rogivande! Jag har börjat ösa ur ströbäddarna i stallet. Fick gjort en box idag, mer orkar man knappt...jag började semestern förra året med att ösa ur den gamla gamla ströbädden som låg, brunnen och klar var den och mest jord och när jag hade gjort en box så kom jag ner till sten i nästa och insåg att det måste finnas sten i den första boxen oxå? Den stenen är jag glad för att jag fann, det är så mycket lättare då, att inte ha stampat jordgolv i stallet...

Det blev 2 och ett halvt släp med halm och skit, material vi ska använda som fyllnadsmaterial i nya fruktträdgården, gissa om träden kommer att bli glada, för att inte tala om vad hönorna kommer att bli när dom hittar skiten...

Det är rogivande och jag kan säga att man behöver inte gå på gym när man har öst ur en ströbädd, det blir liksom överflödigt! Man kan inte fundera på annat heller, det är som värsta träningspasset, all spänning bara försvinner hux flux! Skulle dom ha som går och grämer sig och är bittra över hur andra lever sitt liv...hade dom mått bra av det kan jag garantera!!!!

Det blir en box till på söndag och sen får jag gå på den stora boxen lagom på semestern, ska köra ner tacklammen till tackorna strax oxå och sen får baggarna gå kvar härhemma...det ringde en tjej för ganska många veckor sen och tingade tre av mina baggar som hon skulle komma och hämta efter 2 veckor men hon har inte hörts av så jag hoppas att Maria får för sig att behålla fåren och tar ner Aragon och sen får vi väl se vad vi gör av dom andra...Aragon önskar jag så att jag kunde behålla, han är mitt charmtroll. Sååå vacker!

Sen ikväll tog vi motorcykeln och körde ner till Lena och Lasse och fikade. Goa jordgubbar och go glass, gott kaffe och gott sällskap!!! Ni är sååå mysiga! Trevligare grannar får man nog leta efter, det är så trevligt!!!!

Nu ska vi däremot hoppa ner i bingen och imorrn sover vi länge!!! Natti!!

torsdag 25 juni 2009

Är det nån mer än jag som gillar Ernst????





Jag tror jag har följt Ernst sommarprogram varenda år. Egentligen borde jag inte gilla *Ernst*, det bodde en vansinnigt sur gammal gubbe som granne till mina morföräldrar när jag var barn, han hette Ernst. Surare farbror får man nog faktiskt leta efter. Men sommar med Ernst får man bara inte missa, så visst satt vi där bänkade idag jag och Hanna igen och tittade.



Bara jag sätter mig där så händer det nåt. Hjärnan går på fullspinn, där kan man göra det, att jag inte har tänkt på det, att jag inte gör så? Så vad gjorde jag när programmet var slut? JO jag gick ut och planterade blommor i trädgården! Stod och såg på en rabatt med Mattias idag och konstaterade att den där rabatten är så tråkig och just då stod huvudet stilla, vad skulle jag göra med den för att göra den roligare och mer trivsam? Plötsligt ikväll föll allting på plats och jag började med att tömma den och sätta växterna som stod där nu i stenpartiet, imorrn ska vi flytta kärleksörter dit! Ska sätta rosorna där oxå och vips lär jag få en helt ny rabatt!!!! Mattias har dessutom lovat mig stenar runt rabatten så den inte blir igenväxt! Tänk vad en Ernst kan göra!



Vidare bestämde jag mig för att flytta ett gäng liljor till till nedanför stubben och sätta mina nya lampor i den andra halvan nedanför stubben tillsammans med rhodondendronbuskarna som ska flyttas och kanske behöver dom klippas ner oxå? och väggen skulle behövas målas, kan jag inte göra det innan semestern tro? Den ena gaveln hade mått bra av lite färg...





Ja som sagt tänk vad en Ernst kan göra...tur man inte har honom som granne för då hade nog gubben mitt gått i spinn över alla galna idéer...nu är det bara en gång i veckan en timme på sommaren....


Igår tog jag ut lilla vovven och tränade lite ruta och det gick långt över förväntan måste jag säga. Rutan som jag slet så med Tim och tänkte och tänkte det plötsligt bara satt på Chili. Okej, jag springer in här, jag lägger mig såhär och får min belöning sådär! Nåt mera???? Hur simpelt som helst och så tänker man att det där lär jag få lägga tiiiiimmar på. Apporteringen går dock fortfarande knaggligt. Har inte kört det på ett tag och att få henne att hålla den är okej, att ge henne den gå ifrån henne och kalla in är oxå okej men att kasta den och be henne hämta det är ren katastrof. Hämtar jag nåt annat och gör likadant så går det kanon. Mycket märkligt, får jobba vidare på det. Dessutom gjorde jag en kottövning i skogen häromdagen med henne, tar en kotte i handen och kastar in den sen efter en stund bland andra kottar och hon ska komma med rätt kotte, den med min doft på och det var oxå lätt som en hel plätt...nemas säger hon.




Lydnad är roligt och vi fortsätter jobba på det, på tisdag-onsdag ska vi på kurs för Jenny Wibäck, det ser vi fram emot...och gissa när nästa sökträning är? Jo just på tisdag....


Typiskt!



Men men. Ja jag väser väl vidare, har fortfarande ingen röst att prata om så jag är på det hela taget helst tyst för tillfället...







onsdag 24 juni 2009

Allmänt trist och tråkigt




när jag är såhär nere och däven så länge så blir jag frustrerad. Frustrerad över att inte kunna fungera som vanligt Det stör mig oerhört. Bara det att rösten inte hänger med, jag låter som en väsande kobra är nåt jag kan störa sönder mig på. Har suttit här en halvtimma nu och funderat på om jag ska gå ut och börja köra ruta med Chili men jag orkar helt enkelt inte. Sökträningen idag gick i stöpet, jag kände mig som en urvriden disktrasa a la rent hus när jag körde hem från stan idag.

Nåväl, det går över säger dom som vet. Och det gör det ju. Satt och läste Karins blogg här för en stund sen och kände att jag önskar jag hade haft ett uns av hennes energi, det hade liksom räckt fint åt mig. Innan jag träffade Mattias var jag aldrig hemma, jag var ständigt ute och flög och tränade nästan precis alltid på nästan precis allting. Höll kurser, gärna två per termin, lite hus-arbete och ja lite annat. Hemma kunde man inte vara....jag minns jag satt och pratade med Helena och vi pratade om att den dagen man träffar den rätte så får man väl se om man lägger det på hyllan eller vad som händer. För min del kände jag väl lite att det var nog där då. Tycker det är kul att träna men har inte den där energin som krävs för att hålla på energiskt och målinriktat och det är ju helt mitt eget val att ha det så och jag tycker det är rätt skönt. Däremot hade jag sett fram emot sökträningen och ja då blir man ju förkyld. Konstaterade att jag nog är allergisk mot storhelger, för jag blir aaaaaaaaaaaalltid sjuk då. LIkväl som man alltid var sjuk på loven när man gick i skolan. Men visst är det väl typiskt? Pratade med en på jobbet idag som skulle ha en veckas go semester och göra ingenting förra vecka och vad hände? JO hon har varit förkyld och haft bihåleinflammation. Kan man fråga sig hur kul det är? Inte alls.

Hur som helst. Tuppen var nästan inne här idag och han har varit och gått ronder i garaget idag oxå och inspekterat vad vi har därute. Jättespännande tycker han. Just det där med hönorna är nåt jag känner att det har fallit sig rätt. Kanske har jag lika liten hjärna som dom men jag älskar att stå och bara se på dom när dom går därute och kacklar förnöjt, går och plockar i mest ingenting eller den spontana jätteglädjen som kom när jag hällde ut småkycklingarnas sågspån i rabatten. Inte en hel liter utan mer en halv deciliter men den väckte sån spontan glädje hos hönorna så man kan bara förundras. Här kolla här, titta, mamma slänger spån!!!! och så detta rotande och vändande på varenda liten millimeter. Ja det är roligt att se på!Dom är otroligt charmiga!

Vi var på min favvoaffär idag oxå jag och Hanna, vi var på Citygross och handlade lite, så till kvällsmat blir det spareribs a la jensen, ska bli så gott!!! Tänkte gjort en paj och öst in i ugnen som mattias bara kunde värmt nrä han kom hem om vi skulle tränat men nu är vi ju hemma och vädret helt sagolikt så det ska bli jättegott!!!!

Jaja, jag kan inte sitta härinne och häcka, så jag går väl ut och kör lite ruta iaf då!

måndag 22 juni 2009

Jag gick en tur i trädgården...

Jag mår ju fortfarande inte alls bra utan känner mig mest som om jag blivit överkörd av en ångvält och trött och sliten, så jag tog en tur i trädgården när jag väl hade kommit ur sängen idag....


Familjen höna satt uppflugna på gärdsgården...
Frida hade hittat ett hål i stängslet i rastgården och gick och betade gräs på gräsmattan...
De små gula rätt oansenliga alliumlökarna i rabatten som trots sin oansenlighet jagar bort sorken från vår gräsmatta...



Den gula rosen i rabatten som jag blev så kär i förra sommaren, när jag var barn så var gula rosor ett tecken på hat, jag tycker att dom är jättevackra...


En liten bit därifrån står en kantnepeta och bara häver sig i all sin prakt...




Och om inte denna blomman med sin färg skänker energi så vet jag knappt vad som gör det...




Findus kom lullande och undrade vad morsan gjorde i trädgården....








Satte ner näsan i morotslandet som tycks bli en tuva med morötter, varken mer eller mindre...frågan är omjag gitter plantera dom två påsarna jag köpte häromveckan...






och så mina glada små petunior som jag har frösått som blir så ljuvligt vackra...
Solen skiner och Hanna är hos Mimmi, jag önskar jag hade orkat sitta i solen eller orkat bara göra nånting men det blev en kopp kaffe med Susanne när jag körde ner Hanna, orken får vi väl koppla på en annan dag.
Visst kan man inte mer än glädjas åt all blomsterprakt som finns nu, det är så vackert i naturen, så härligt och så helt underbart. Det jag däremot funderat på idag är hur folk kan vara så egoistiska så att dom missunnar andra människor lycka och kärlek bara för att det inte blev helt som dom själva hade tänkt sig? Har inte alla människor rätt till sitt eget liv och till sin egen lycka? Känner att vissa människor borde skaffa sig ett eget liv istället för att gå och reta sig på vårt ....måtte jag aldrig bli så bitter.....








söndag 21 juni 2009

Midsommar och förkylning






Så var midsommar över för den här gången och vi har haft en härlig helg! Vi hade gäster i fredags och det blev väldigt lyckat. Som vanligt var jag lite nervös precis när jag satte fram maten ska det här räcka? Men som vanligt hade vi kylen full med mat och har det fortfarande...Det var inget väder för att vara ute dock men vi fick en mysig kväll i uterummet och vi avslutade den med lite grillning och ja det var en bra bit in på kvällen när vi till slut kom i säng och fredag hade hunnit bli lördag. En väldigt lyckad midsommarafton!
Resten av helgen har jag mest tillbringat i sängen. Kände innan gästerna kom i fredags att det var nåt på G i kroppen och lagom tills gästerna gått hem och jag satte mig i soffan fick jag feber och förkylningen var ett faktum. Sov halva dagen igår och har så gjort en stor del av dagen idag oxå, nu börjar jag nästan känna mig normal igen...Knakar och knastrar lite i bihålorna ännu dock men det går väl över.
Känns lite som om kroppen gav efter i onsdags när jag väl äntligen slappnade av efter vårens arbetsbörda och ja då är ju ofta infektionerna ett faktum. Nu ska jag försöka jobba mindre, tillbringa mer tid med både familj djur och med min och Chilis träning. Känns som om det blivit för lite av alla dom varorna på sistone.
Avslutar med bilder på min kära bagge Aragon som är sååå kelsjuk ständigt, mina två utekatter Mozart och Figaro som nu nästan går att både hålla och klappa båda två, Figaro har hållt mig på en behörig tass avstånd hela tiden tidigare och så på mina nya små kycklingar av rasen Bohusläns Dals svarthöna!
Ha en härlig vecka allihopa!!!

måndag 15 juni 2009

Vilken härlig skogspromenad vi tog ikväll...


efter att ha suttit och jobbat till över nio ikväll så kände jag att nu går vi ner till tackorna, efter att vi hade jagat våra vänner djungelhönsen en stund. Hanna brukar få hjälpa mig med att ta in den sista hönan som jag kallar just djungelhönan, hon har ett tempo som en hel travhäst och är smidig som en just liten höna. Till slut fick jag iaf henne med mig in i buren...


Så tog vi kopplet och travade ner längs vägen, en bit ner satt en hare och tvättade sig, tog ett par skutt och satte sig sedan och beundrade detta ekipage som kom gåendes på vägen...lite längre ner hoppade ett rådjur in i skogen och stannade där och kikade på oss. Det är ju inte jaktsäsong nu så dom vet allt att bara jag flyttar mig en bit så är jag safe...upp för den lååååånga backen som känns i rumpan och ett par host när vi gick genom skogen för att slippa vildsvinen. Hemma hos familjen Mandorsson såg det tv-tittandes ut men Jumjum lyfte iaf på huvudet och sa hej till matte innan han fortsatte äta. Molle gav mig inte ens en blick, alltför insatt i gräsätandet. Nere i tackornas hage var det fullt bus när jag kom, dom sprang och lekte, dom är som ystra vårhästar, helt annan fart i dom nu än för några veckor sen när dom var trötta av allt diande. Nu kom dom farandes, hoppandes skuttandes, tog ett ärevarv runt höjden i hagen och tillbaka igen. Helt galna.


På vägen hem hade dimman lagt sig över ängen, ännu ett rådjur lyfte på huvudet när vi gick förbi, men detta rådjuret fortsatte sedan lugnt äta, det stod en ganska bra bit in i ängen. Det doftar så gott när man går i skogen på kvällen, det luktar friskt och gott!!!! Väl hemma fick katterna ute mat, försökte fota dom men dom såg mest ut som aliens med dom ögonen dom får i det ljuset. Chili kom ut till mig med en potatis i rummet som hon la på golvet, den slängde jag ut och tänkte den kan hönorna ta imorrn, men den högg Figaro likt en kobra när den flög ut genom dörren, den var god sa han!!!!
Nu är iaf alla deklarationer klara, det är nån eftersläntrare men ingenting jag kan göra nåt åt och då känner jag att då behöve rinte jag heller stressa med det. Sista veckan har varit som i en liten bubbla, jobba jobba jobba jobba, bara jag blir KLAR! Sen plötsligt idag är det då klart, och det är så skönt! Mötte grannen som vi inte sett på nästan ett halvår och hans syster har varit dålig, nu är hon bättre och sen läser jag i Cimas blogg att hon legat på sjukhus och så inser man själv att man stressar som ett jehu under våren, till vilken nytta eller till vems gagn? Pernilla skrev så vackert i sin blogg häromdagen så jag nästan grät att hon är rädd för att inte kroppen ska orka med, det jag kan bli rädd för är att vakna en dag och ha stressat ihjäl livet man lever och just att en dag känna att kroppen inte bär längre. Vad tjänar det till att leva i en bubbla halva året när man borde leva hela året? Det är rätt löjligt egentigen när man tänker efter...
Till sist vill jag säga GRATTIS Mia min goa vän till er förstaplacering och till förstapriset, men hörredu, det där visste vi redan innan att ni skulle ta!!! Vi har ju sett er träna ;)

Nu är vi alla trötta och belåtna, så nu säger vi godnatt!!!!

söndag 14 juni 2009

Nu är Olof hemma!!!!!






och visst är han en stilig herre????? Lammen tyckte att han var rätt äcklig till att börja med men nu går dom i hagen och han verkar ha tagit till och med flasklammen under sin vinge, när Telma for in en runda så gick han efter och tog med henne ut.




Ha en fin vecka!!!!!

lördag 13 juni 2009

Har du slutat blogga?



undrade Lena idag. Och svaret är nej, jag är här, men jag har tagit bort den gamla bloggen. Det var dags att rensa lite och då åkte även den gamla bloggen ut.

Idag har jag varit och köpt några nya små hönor, två svarta och en blå dam av rasen dvärgkochin nere hos Sonja, vi blev ståendes och hänfördes över dessa enormt vackra varelser hon hade därnere, jättefina hönor!!!!!! Våra gamla ser jag i detta nu ut genom fönstret där dom belåtet går och retar en skata, ja kanske min käre hankatt är där och retas oxå? Dom har iaf gått över vägen och ner i kohagen, där går dom och kacklar belåtet hönorna och hittar nog både en och två gobitar därnere....



Nu ska vi ut och rensa kaninburar jag och Hanna och flytta ut dom sista kaninungarna från mamma kanin. Maria kommer och hämtar sina ungar nästa vecka och sen är det bara en kaninunge kvar...Funderar faktiskt på att behålla honom ett tag om han inte blir såld och para mina två honor med honom som inte är släkt med honom, den ena honan har gått tom två gånger och hon kan få ett nytt försök och den andra honans ungar dog ju tyvärr förra gången. Kan nog bli spännande färger av honom inbillar jag mig...tre av honorna ska få flytta över i den stora buren och ut i rastgården...det gillar dom garanterat!!!!

fredag 12 juni 2009

Ösregn och skolavslutning...

det är fredag, det är skolavslutning och det ösregnar ute....men visst är det ändå skönt med sommarlov, att få sjunga sommarlov och känna att nu ligger 10 veckors tomt sommarlov framför, att få sova på morgonen, att slippa ha en massa måsten och bara få vara....